Ny krönika om eventuellt tiggeriförbud

Paragraf

Diskuterar ett eventuellt tiggeriförbud, utifrån ett juridiskt perspektiv, på Magasinet Paragraf. Här hittar du krönikan.

Emiren, Putin och VM-festen

FullSizeRender

Idag var det dags för publicering av rapporten Emiren, Putin och VM-festen, som jag skrivit för Silc, om fotbollsrörelsen och statens ansvar för mänskliga rättigheter, korruptionen i FIFA och människorättskränkningarna inför byggandet av världsmästerskapen i Ryssland 2018 och Qatar 2022.

”Stora evenemang och skådespel har i alla tider använts för att befästa världslig makt. Det löper en röd tråd från de romerska kejsarnas slakt på Colosseum till fotbolls-VM i Ryssland 2018 och Qatar 2022.

För repressiva regimer ger sådana uppvisningar en chans att glänsa och de skapar legitimitet för härskarna. Men det sker på bekostnad av många människors rättigheter och friheter. 

Vilket ansvar tar då fotbollsrörelsen för att hindra dessa kränkningar av mänskliga rättigheter? FIFA:s rykte är redan solkat av korruptionsaffärer och annat, men hur agerar Svenska Fotbollsförbundet? Och hur ser finansiärerna Svenska Spel och den svenska staten på att deras pengar bidrar till att befästa diktatorernas makt?”

Rapporten finns att få tag på i pocketformat hos Silc, men kan också laddas ned digitalt här. Nu hoppas vi på debatt och konkret handling från alla parter, innan ännu fler människoliv sätts på spel.

 

 

Dags att ta hatet på allvar

Sverige har åtagit sig att skydda sina minoriteter, både genom internationella FN-konventioner och nationell lag. Under FN:s senaste UPR-granskning rekommenderade man bland annat Sverige att garantera ett tillräckligt skydd för den judiska minoriteten och ansåg att Sverige har gjort för lite. I dag skriver jag på Magasinet Paragraf om den växande antisemitismen, media, samhällets ansvar att skydda sina minoriteter och mina upplevelser av hur det är att vara judinna och del av en minoritetsgrupp i Sverige.

Krönikan hittar du här.

Ickemedborgarna

Nu är den här, vår dokumentär om den antisemitiska kampanjen och studentrevolten i Polen 1968. Vi får inte glömma, att det vi berättar om faktiskt har hänt i modern tid, inte allt för länge sedan. Lyssna på vår dokumentär och sätt den i dagens tid och rum. Hur långt kan vi låta det gå? Lär vi oss någonsin av vår historia?

Premiär för radiodokumentären Ickemedborgarna

Jag tillsammans med min kusin och kollega Daniela Auerbach i Warszawa, 2012.

Nu har jag äntligen äran att få presentera radiodokumentären som jag sedan en lång tid tillbaka arbetat på tillsammans med min kusin Daniela Auerbach. Fredag den 10/10 kl. 10.00 släpps ”Ickemedborgarna” som podcast på www.magasinetparagraf.se. Den kommer även finnas tillgänglig för nedladdning och streaming på Itunes och Soundcloud. 

Ickemedborgarna handlar om händelserna i Polen i slutet av 1960-talet och berättar historien om hur Israels seger under Sexdagarskriget födde en antisemitisk våg som efter studentrevolten i mars 1968 slutligen urartade till en utrensning av Polens judiska befolkning.

Dokumentären är ett samarbete mellan mig och min kusin Daniela Auerbach. Våra mammor är systrar. Under uppväxten talades det helst inte om de händelser som resulterade i en landsflykt för familjen. Att inte känna till historien skapade en känsla av rotlöshet. I dokumentären får ni följa vår resa tillbaka till Polen där vi söker efter svar och en förklaring till hur hatet och fördomarna kunnat ta över igen, drygt 20 år efter Förintelsen.

Genom vår resa och våra intervjuer förmedlas bilden av ett bortglömt kapitel i modern europeisk historia, om antisemitismens och rasismens konsekvenser. Det personliga berättandet varvas med den polske professorn och forskaren Piotr Ossekas bild av händelserna.

Huvudpersonerna i dokumentären är:

Joseph Dajczgewand. Han levde ett aktivt judiskt liv i Polen och var 1968 en av ledarna till studentupproret, en så kallad “kommando”. Han blev den 12 mars 1968 fängslad. Efter nio månader i arrest dömdes han till 2,5 års fängelse. Joseph lever idag i Stockholm. Genom hans minnen från det kommunistiska Polen reser vi tillbaka till en tid av kamp och uppoffringar.

Halina Hylander. Hon har knappt några minnen från den dag då hon tvingades lämna sina föräldrar för att påbörja sitt nya liv i Sverige. “Vi lämnade landet med tron om att vi aldrig skulle få återse dem igen, den dagen, jag minns ingenting, det är som ett tjockt täcke,” berättar hon. Halina var aldrig politisk aktiv, men som många andra studenter deltog hon i studentdemonstrationen vid Warszawas universitet den 8 mars 1968. Vi följer med till en av de mest känslosamma händelserna i hennes liv, tiden då hon tvingades avsäga sig sitt polska medborgarskap, då hon blev en “ickemedborgare.”

STORT TACK! 

Vi vill rikta ett stort tack till framför allt Halina och Joseph, som i alla dessa timmar stod ut med våra långrandiga och tunga intervjuer. Era berättelser är ovärderliga!

Tack också till er andra som intervjuades; Viktor Sommerfeld, Jerzy Sarnecki, Leo Kantor, m.fl.  även om era berättelser tyvärr inte kom med i dokumentären denna gång så var våra möten oerhört betydelsefulla i vårt arbete och bidrog till en viktig förståelse för händelserna i Polen 1968.

Tack till Björkstén-Sparrings stiftelse för mänskliga rättigheter, som genom sitt bidrag gjorde det möjligt för oss att göra resan till Polen.

Tack till Piotr Oseka, författare, professor och historiker, som tog sig tid att träffa oss i Polen för intervju.

Och sist men inte minst, tack till våra mammor, Beatrice och Barbara, för inspirationen!

 

 

 

Om min farmor stannat där…

10667799_10152716337682922_76272712_o

Min farmor var 13 år när nazisterna invaderade Polen och snart skickades hon mellan olika koncentrationsläger för att till sist möta helvetet; förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Det var ett under att hon överlevde, när större delen av hennes släkt hade förintats. Min farfar drabbades av ett liknande öde. Han valde att lämna sin hemby i dåvarande Polen, inställd på att han en dag efter krigets slut skulle få återse sin fru, son, sina bröder och föräldrar. Han fick dock aldrig se dem igen.

Vi ser år efter år hur historien upprepar sig. Människor fortsätter hata, fördriva och mörda andra folkgrupper eller de som helt enkelt inte är som dem själva.

Nu är det bara några få dagar kvar till valdagen. Tyvärr känner jag behovet av att påminna folk där ute, om vad Sverigedemokraternas politik i praktiken skulle innebära. På deras valaffischer kan man läsa ”Mindre invandring här, mer hjälp till flyktingar där”. Räck upp en hand om ni tror att Sverigedemokraternas politik skulle ha hjälpt mina farföräldrar. De skulle kanske skicka en filt till min 13-åriga farmor, så att hon kunde vifta med den mot nazisterna när de kom för att beröva henne livet? De skulle kanske säga åt sådana som min farfar att stanna kvar och ”avvakta” till kriget avtar? Sanningen är ju den att om farfar stannat kvar i sin hemby så hade även han utsatts för den massaker som drabbade hans familj. Om min farmor stannat längre i Auschwitz-Birkenau, ja vad tror ni hade hänt då?

Så, har du tänkt rösta på Sverigedemokraterna, tänk ett steg längre. Vill du rösta på dem för att ”ingen annan tar dessa frågor på allvar”, då är min fråga till dig, är Sverigedemokraternas väg bättre, en väg där vi gör skillnad på folk och folk, där enbart vissa människors liv är mer värda än andras? Och kan man verkligen ta Sverigedemokraterna på allvar, när de vill ”hjälpa flyktingar på plats”? Om du kan ha gott samvete när vi i Sverige vägrar människor som flyr förintelse och förtryck att komma till trygghet och istället skickar dem filtar, för all del, då kanske Sverigedemokraterna är något för dig. Känner du istället att du vill leva i en värld där människor kan söka skydd när de hotas till livet, tror du på alla människors lika värde och rätt till liv, ja då borde valet vara självklart även för dig. Säg nej till Sverigedemokraterna.

Om min farmor stannat där… Då hade jag inte funnits här. 

[Cred till Fredrik Marcus för ovanstående bildmontage och den briljanta idén att lyfta fram alla oss som faktiskt inte skulle ha varit här, om Sverigedemokraterna fick bestämma. Foto: Lina Haskel]

Var är ni nu, antirasister?

Skrev här om dagen en krönika om antisemitismen som blossat upp i samband med kriget mellan Israel och Hamas. Tanken med krönikan har varit att dels inspirera och dels att de som faktiskt känner sig träffade, får sig en ordentlig tankeställare. Det är aldrig fel att kritisera en stat för dess handlingar, men när kritiken går över till ren och skär antisemitism/rasism och när människor över hela världen hotas och trakasseras på grund av en stats handlingar många mil därifrån, då är det inte längre ”kritik” och detta får vi inte blunda för. Oavsett vilka människor eller vilken folkgrupp som står i skottlinjen för rasistiskt och antisemitiskt hat, är det alltid lika viktigt att vi bekämpar hatet, och det gör vi genom att tala om det, inte genom att tysta se på. Min förhoppning är att framför allt våra politiker börjar ta detta på betydligt större allvar, men också mediakåren och varje individ där ute.

Är oerhört tacksam för den respons jag har fått och det är rörande att se hur mycket denna debatt faktiskt berör och betyder för många. Tillsammans är vi starka mot alla former av rasism och antisemitism. Vi får aldrig stå tysta, och vi måste lära oss att skilja på konflikter ute i världen och medborgarna i vårt land, och i vårt Europa – Det är mitt budskap.

Krönikan ”Var är ni nu, antirasister?” hittar ni här. 

Mänskliga rättigheter på hal is

MRpåhalis1

I dag publicerar Swedwatch i samarbete med LO-TCO Biståndsnämnd rapporten ”Mänskliga rättigheter på hal is” som jag skrivit om ishockey-VM i Belarus. Rapporten avslöjar människorättskränkningar i samband med förberedelserna inför ischokey-VM, bland annat direkt sanktionerade av organisationskommittén för VM.

Rapporten finns att ladda ned på swedwatch.org. Läs och begrunda!

 

 

Swedish Support to Russia’s LGBT People

I think I don’t say it too often. I’m good at criticizing my country when we do wrong. But here’s one reason for why I am always proud to be Swedish.

If you’ve followed the news from Russia lately you know about the new law, that it’s forbidden to ”spread homosexual propaganda” meaning even wearing rainbow colors put you at risk. Holding the one you love openly also put’s you at risk. You can’t teach in school’s about other than ”traditional relationships”and LGBT people are forced to live in the closet.  Young boys are kidnapped and subjected to brutal assaults (torture) while they are being filmed. The videos are posted on YouTube where the perpetrators laugh at their victims while not hiding their own identities. Despite the evidence, the police don’t act and the government couldn’t care less.

So I just saw this video on YouTube (and yes, call me cheesy if you want, but this initiative really did make me cry). 2,000 people of the city of Stockholm gathered at the Stockholm Olympic Stadium to show their support to the LGBT people of Russia. Check this out! It will definitely make you smile (or cry).

A big thank you to you who are behind the project Live And Let Love! Thank you for making me proud to be Swedish.

Ny krönika: Munkavel på journalister under ishockey-VM 2014

 

 

Ny krönika publicerad i dag. Den här gången skriver jag om ishockey-VM i Belarus (Vitryssland) 2014.
Du hittar hela krönikan här.

IshockeyVM

%d bloggare gillar detta: