Ny krönika: Munkavel på journalister under ishockey-VM 2014

 

 

Ny krönika publicerad i dag. Den här gången skriver jag om ishockey-VM i Belarus (Vitryssland) 2014.
Du hittar hela krönikan här.

IshockeyVM

Ny krönika: Ta barns rättigheter på allvar – Gör barnkonventionen till svensk lag!

 

 

I dag skriver jag i Magasinet Paragraf om att göra barnkonventionen till svensk lag och sluta utvisa barn som är beroende av svensk vård för att överleva.

Ett exempel som jag nämner är CP-skadade Nis som nyligen utvisats till Kosovo, där hans sondmat snart tar slut och han inte har någon möjlighet att överleva utan den vård han tidigare fått i Sverige. Det är viktigt att detta och framför allt pojken Nis får uppmärksamhet. Min förhoppning är så klart att Migrationsverket ändrar sitt beslut. Görs inte detta, kommer Nis troligen inte överleva. I långa loppet är det också viktigt att barnkonventionen görs till svensk lag så att liknande utvisnings-misstag inte upprepas.

Läs hela krönikan här. 

 

ParagrafJPEG

Ny krönika: Min släkt listades – Bara två överlevde

”När romer utsätts för denna typ av diskriminering och hot, är det faktiskt min skyldighet som svensk medborgare (eller medmänniska) att reagera. För det finns aldrig några garantier för att vi i framtiden fortfarande kommer att leva i ett demokratiskt samhälle. Det finns inte heller några garantier för att ingen kommer att vilja utnyttja dessa listor i framtiden. Hur vill jag inte ens fundera över, men jag vet vad som hände mina släktingar när de under 1930-talet hamnade på judelistor.”

Ny krönika publicerad i Magasinet Paragraf. Här hittar du hela texten. 

paragraf2jpg

 

Krönikör på Magasinet Para§raf

I dag publicerades min första krönika på Magasinet Paragraf. Förhoppningsvis kommer jag att publicera åtminstone en krönika i månaden framöver. Så för er som är intresserade av kriminal- och rättsfrågor önskar jag trevlig läsning! Denna gång uppmärksammar jag problemet att Sverige är den stat som anmälts och dömts flest gånger för brott mot tortyrförbudet, av FN:s kommitté mot tortyr, CAT. Läs hela krönikan här. 

paragraf1

Första samkönade judiska äktenskapet

img1.tv4cdn.se

För första gången i svensk historia gifte sig i dag två män i Stockholms stora synagoga. Ett stort steg för Judiska församlingen. Jag är mycket stolt och glad för Stefan och Ruben, som efter 28 år tillsammans äntligen fått sitt judiska bröllop. Härligt att få vara med under denna historiska dag. Grattis Ruben, Stefan och Judiska församlingen. Tack David Lazar!

Klicka här för att se ett kort klipp från dagens vigsel i Stora synagogan.

Efter tio med Malou

http---annotagger.tv4.se-grid-4fd721ab9557dc0007001012-eftertio_ny_topp3

Imorgon (onsdag 27 mars) ser ni mig och min syster Sara i TV4:s Efter tio med Malou von Sivers. Vi ska prata om hur det är att leva som jude i Sverige i dag, om judisk identitet och högtiden Pesach.

Citerar TV4:s hemsida:

”10:59 Hur är det att växa upp i en judisk familj i Sverige? Och hur är det att leva som jude i dag? Skådespelerskan Sara Sommerfeld och hennes syster Isabel Sommerfeld berättar om sin vardag.

11:10 Vi dukar upp för den judiska högtiden Pesach.”

Hela programmet hittar ni här.

Önskar er en fortsatt glad Pesach!

TeliaSoneras nya riktlinjer om yttrandefrihet och rätten till privatliv – om Lukasjenka själv får välja?

I april 2012 deltog jag i Uppdrag Gransknings program ”De svarta lådorna”, där jag tillsammans med TV-teamet åkte till diktaturen Belarus för att träffa folk som råkat illa ut på grund av teleoperatören Life’s (ägd av TeliaSoneras dotterbolag Turkcell) samarbete med regimen, när det gäller bl.a. avlyssning, spårning och utlämnande av information om kunderna. Granskningen visade hur säkerhetstjänsten KGB fick tillgång till all information om kunderna, dygnet runt i realtid, via den ”svarta lådan”. På samma sätt bidrar TeliaSonera till förtrycket även i andra diktaturstater så som Uzbekistan och Azerbajdzjan.

Medan kritikerstormen och debatten i media har pågått sedan drygt ett år tillbaka, har TeliaSonera tillsammans med andra bolag i branschen utvecklat nya riktlinjer om yttrandefrihet och rätten till privatliv. Det gläder mig att de har tagit tag i detta. Men nu när dessa riktlinjer har undertecknats kan jag tyvärr fortfarande inte tro att det här skulle handla om något annat än mycket snack och lite verkstad, att det helt enkelt bara ska se bra ut på pappret.

Precis som Martin Uggla från Östgruppen berättar till Dagens industri, menar också jag att dessa riktlinjer saknar betydelse. Riktlinjerna gäller endast i bolag där TeliaSonera har majoriteten av aktierna (sedan är också frågan om de verkligen kommer att följas). Med andra ord, slår de ifrån sig ansvaret när det gäller yttrandefrihet och rätten till privatliv i exempelvis Belarus, där deras riktlinjer skulle behövas som mest. Ett land där staten dagligen använder mobilnäten för att övervaka medborgarna, något som i sin tur medverkar till att oliktänkande och journalister frihetsberövas, misshandlas och torteras. TeliaSonera skapar alltså riktlinjer om yttrandefrihet och privacy som ska gälla endast i vissa länder och när de inte har majoriteten av aktierna är det okej att samarbeta med diktatorer utan att sätta gränser (TeliaSoneras riktlinjer om yttrandefrihet och rätten till privatliv – om diktator Lukasjenka själv får välja?). Det är i alla fall den bilden som förmedlas, om man läser mellan raderna.

Hur har TeliaSonera tänkt att dessa riktlinjer i praktiken ska påverka dissidenters liv i diktaturstater? Hur ska de motverka att regimkritiska hemsidor blockeras eller läggs ned? Hur ska de motverka att journalister och människorättsaktivister avlyssnas och spåras via sina operatörer? Kommer de fortsätta låta diktaturregimer ha full kontroll över de ”svarta lådorna” utan domstolsbeslut (i princip all information/kommunikation i realtid)? Jag skulle vilja ha konkreta svar på dessa frågor, där TeliaSonera för en gångs skull inte slingrar sig, inte lägger ansvaret på andra och inte skyller på ”lokala lagar” i stater där inte ens regimen följer konstitutionen.

Europeiska kommissionen tar fram nya riktlinjer för ICT-sektorn

I februari 2012 meddelade Europeiska kommissionen att riktlinjer skulle utvecklas för  företag inom bl.a. informations-och kommunikationsteknik (ICT) samt olje-och gassektorn.

Tillsammans står dessa sektorer inför en rad viktiga utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter. Europeiska kommissionen menar att de kan dra nytta av detaljerad vägledning, med fokus på företags ansvar och respekten av de mänskliga rättigheterna. Riktlinjerna som tas fram ska också fungera som vägledning för företag från andra sektorer med liknande utmaningar när det gäller mänskliga rättigheter. Företagen kan sedan utifrån dessa riktlinjer, utveckla sina egna policys och tillvägagångssätt när det gäller mänskliga rättigheter.

Här om dagen intervjuades jag av Institute For Human Rights & Business (IHRB), som av Europeiska kommissionen fått i uppdrag att ta fram ovanstående riktlinjer. Intervjun var en av många, med intressenter runt hela världen, som arbetar med mänskliga rättigheter, bl.a. just inom ICT-sektorn. Det var efter min medverkan i Uppdrag Gransknings dokumentär ”De svarta lådorna”, som IHRB hörde av sig. Dokumentären väckte en rejäl internationell debatt, om hur telekomoperatörer arbetar i diktaturregimer och konsekvenserna av deras närvaro. Dokumentären går fortfarande att se, med engelsk textning: http://www.svt.se/ug/video-the-black-boxes-3.

Det är med stor glädje som jag ser hur Europeiska kommissionen engagerar sig i frågan. Vad som också är minst lika glädjande är att dokumentären De svarta lådorna och den efterföljande debatten har fått den svenska telekom-giganten TeliaSonera att gå från ord till handling när det gäller arbetet med och respekten av de mänskliga rättigheterna. Frågan jag ställer mig, är om de verkligen kommer att sätta ned foten, i exempelvis Belarus. Kommer de ha mod nog att säga nej till ”de svarta lådorna” – som ger säkerhetstjänsten KGB möjligheten att dygnet runt, få ut all information, alla samtal och sms från kunderna, i realtid, utan någon som helst utredning eller juridisk process?

Vad jag bl.a. argumenterade för när jag intervjuades av IHRB för framtagandet av Europeiska kommissionens riktlinjer, var att det även krävs tydliga, internationella lagar och konventioner inom området, inte bara riktlinjer. Riktlinjer har alltid funnits, men hittills har ju t.ex. telekom-giganter som TeliaSonera valt att prioritera ”lokala lagar” i de diktaturstater där de har sin verksamhet. Riktlinjer är trots allt enbart riktlinjer. I en perfekt värld hade man trott att dessa bolag skulle följa dessa riktlinjer och faktiskt prioritera kundernas liv och säkerhet, framför ”business as usual”. Ett sådant respektingivande tillvägagångssätt borde ju i sin tur leda till fler kunder och fler nöjda kunder. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut. Telekom-giganter samarbetar säkerhetstjänster i diktaturer i förtryck av oliktänkande, allt för att få driva sin verksamhet i länderna. Lokala lagar, som tagits fram av diktatorer, i länder där konstitutionen inte ens följs av regimen, prioriteras framför internationella FN-riktlinjer och konventioner. Mänskliga rättigheter ”är politikers ansvar”, brukar det låta.

Men nu rör det på sig. Telekom-giganterna har satt sig ned vid runda bordet för att föra samtal. Europeiska kommissionen/IHRB har varit i kontakt även med TeliaSonera. Svenska regeringen och EU har sina ögon på dem. Något måste göras för att vinna tillbaka omvärldens och kundernas förtroende. TeliaSoneras initiativ till samtal med bl.a. andra internationella operatörer och en ”nystart” vad gäller arbetet med mänskliga rättigheter är en bra början. Det gäller bara att det nu följs upp och att ord blir till handling.

 

TeliaSonera’s cooperation with dictatorships

In March 2012, I was followed by a TV crew from Swedish Television’s ”Uppdrag Granskning” to Europe’s last dictatorship, Belarus. The trip was part of a depth investigation of the Nordic Telecom giant TeliaSonera and their business in dictatorships. ”Uppdrag Granskning” can now disclose how TeliaSonera is connected to human rights abuses in the former CIS countries, cooperating closely with for example the secret service KGB in Belarus, tracking and intercepting oppositional activists and journalists.

The documentary was shown on Swedish television, April 18th. So what has happened since then?

– A big and important debate started in Swedish media about corporate and state responsibility.
– The Swedish Government criticized TeliaSonera in Swedish media and invited TeliaSonera together with all other company owners for a meeting (Swedish state, Finish state among others).
– The Culture Mayor of The City of Stockholm, Madeleine Sjöstedt, made a statement in media that the City of Stockholm will review if they in the future can introduce a democracy criteria when it comes to purchase of phone services (approximately 40 000 TeliaSonera subscriptions could be cancelled) .
– Swedbank sold TeliaSonera shares for a value of 500 million SEK in their sustainability funds.
– TeliaSonera decided to change its policy when it comes to their work in dictatorships and raise the issue for discussion with governments of countries such as Belarus and Azerbaijdzjan.

The documentary ‘The Black Boxes’ is now available with English subtitles here:

http://svt.se/ug/video-the-black-boxes-3

Stockholm Stad ryter till mot TeliaSonera

”Stockholms stad kan komma att välja en annan leverantör än Telia Sonera vid nästa upphandling av telefonabonnemang. Fastighets- och kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) är mycket kritisk till företagets koppling till diktaturer” – Dagens Nyheter

Madeleine Sjöstedt kritiserar starkt TeliaSonera efter Uppdrag Gransknings avslöjande om hur TeliaSonera samarbetar med säkerhetstjänster i diktaturer.

På sin blogg skriver Madeleine:

Staden ska inte genom sina avtal indirekt via Telia Sonera, eller annat företag heller för den delen, bidra till att säkerhetstjänster i några av världens mest brutala diktaturer får fri tillgång till all information eller stödja företag som medverkar till systematiska trakasserier och fängslanden av oppositionella.

Madeleine visar vägen. Min förhoppning är att fler svenska myndigheter, företag, banker etc. ser över sina avtal med TeliaSonera och även andra leverantörer. Inför ett demokratikriterium vid upphandlingen av kommunikationstjänster!

%d bloggare gillar detta: